fredag 9 april 2010

Magen

Nu kommer lite skitsnack. Är ni lite känsliga så kan ni nog sluta läsa nu. Efter en operation är det ju viktigt att magen kommer igång ordentligt. Trodde att min skötte sig i det närmaste exemplariskt. Var ju lite bubblig i magen i förrgår och småsprang på toaletten några gånger på förmiddagen men sedan gick ju det över. Igår fick jag "inget alls gjort" men trodde det berodde på dagen före. På kvällen igår funderade jag på om jag skulle ta några laxoberaldroppar (som jag införskaffat före operationen) men tänkte sedan att jag inte ska hålla på och mixtra med mediciner, det är ju typiskt sjuksköterskor så jag tog aldrig något.
I morse när jag tack och lov lämnat min son hos dagmamman och gått hem för att göra iordning mig för ett fikabesök på stan så började det. Förstår nu hur mina patienter som många lider av detta problem har det. Trodde att jag skulle svimma. Var tvungen att väcka min man som skulle ha sovmorgon för att kunna vara uppe och jobba hela natten. Tror han blev rädd när han såg hur jag såg ut. Jag var kritvit i ansiktet och svetten droppade från pannan samtidigt som jag ulkade. Han fick snabbt sätta sig i bilen och åka till mitt fantastiska jobb och hämta vad han kallade för "torpeder" (vi i sjukvården kallar det för supp Dulcolax). Det räckte tack och lov med en torped. Den var förlösande. Resten av dagen var jag helt slut och det var först framåt kvällen som jag hämtat mig från pärsen. Något fikabesök blev det alltså inte.

Det var dagens upplevelse. Nu har jag ätit en halv burk baby-katrinplommonpurè och tagit 3 drp Laxoberal. Vill absolut inte uppleva detta imorgon igen.
Enough said!!!

2 kommentarer:

  1. Vilken tur att han var hemma.
    Och tur att det löste sig på flera sätt än ett :-D

    SvaraRadera
  2. Vi sskor säger ju ibland att det är nyttigt att veta hur patienterna har det... men jag vet inte om jag håller med! Hu så jobbigt det lät!! Vikken tur att en torped löste biffen!

    SvaraRadera